Det anstår inte en rättsstat att missbruka upphovsrätten i syfte att tysta sina kritiker men det är precis vad åtalet mot Aron Flam handlar om.

Författaren och komikern Aron Flam står åtalad för att ha brutit mot upphovsrätten med sin bok “Det här är en svensk tiger” (Samizdat, 2019). Titeln och det blå-gul-randiga djuret på omslaget är en uppenbart satirisk hälsning till den text och bild som användes i beredskapskampanjen “En svensk tiger” under andra världskriget. Beredskapsmuséet som idag äger rättigheterna till originalbilden menar att Flam olovligen använder deras upphovsrättsskyddade verk. Detta trots att Flams tiger bär armbindel med hakkors på ena tassen, gör Hitler-hälsning med den andra och blinkar med ena ögat. Ett tydligare skolboksexempel på satir får man leta efter.

Nu finns det såväl lagstiftning som prejudikat som stödjer rätten att göra just satir och parodi på upphovsrättsskyddade verk. Av alla polisanmälningar som ligger på hög i väntan på att åtal ska väckas är Staten vs Aron Flam dock inte ett av dem.

Underliga formuleringar hela vägen från polisförundersökningen - i vilken det står att Flam misstänks ha samröre med nazistiska organisationer (obegriplig misstanke för den som har har förstått någonting om boken och författaren) - till åklagarens formulering om att Flam har brutit mot upphovsrätten (annars brukar en åtalad person anses vara misstänkt för brott tills rätten har dömt) vittnar om att åtalet mot Aron Flam har lika lite att göra med upphovsrätt som “Det här är en svensk tiger” handlar om vilda katter.

Flam redogör i sin bok med styrkta uppgifter bl.a. för omfattningen av Sveriges kullager-export till Nazi-Tyskland och hur Sverige har rensat bort bevisen ur sina egna arkiv. De går ändå att finna i såväl de tyska som de amerikanska, vilket är precis vad Flam har gjort.

När hans bokomslag således föreställer en blinkande, Hitler-hälsande, svastika-bärande och blå-gul-randig tiger till texten “Det här är en svensk tiger” är det allt utom en uppmaning att vara tyst. Det är snarare ett urvrål riktad mot svensk - för att inte säga socialdemokratisk - principlöshet, hyckleri, konflikträdsla, nazism, antisemitism, tystnadskultur och medlöperi. Och komiker som Flam också är, gör han gör det med sitt vassaste verktyg: satir.

Flam hade förstås kunnat göra det lätt för sig. Låtit sig skrämmas av hot om åtal. Bytt ut sin satir-tiger och istället gjort ett blå-gul-randigt omslag med ett tigerformat hål. Han hade kunnat ta bort ordet tiger - alla kan ramsan ändå - eller bara gjort det svenskaste av allt, vilket hade varit att inte bråka så mycket och hållit tyst. Men tystnadskultur är just vad Aron Flam vänder sig emot. Och ju mer motstånd han möter desto tydligare blir det att han har kommit åt en förbjuden nerv. Det är nämligen inte tigern på Beredskapsmuséets gamla bild som Flam riktar sin udd emot utan den svenska självbilden.

Allt detta vet åklagare Ludvigsson. Han vet även vilka ändringar av åtalsregeln som träder i kraft den 1:a september i år vilket kan förklara brådskan med vilken han driver åtalet. Det återstår dock att se om han avser att driva samtliga polisanmälningar om misstanke om brott mot upphovsrätten med samma iver som han hittills har drivit denna rättsvidriga process mot Aron Flam.

Tills åklagaren kan bevisa att Aron Flams bokomslag inte skulle utgöra ett exempel på satir och att satir inte längre är lagligt i Sverige bör åtalet mot Aron Flam läggas ner.